Baracarolin

Nu var helgen slut för min del och jag är tillbaka på hemmaplan för att jobba imorrn igen!
Att vara i stugan är verkligen balsam för själen, eller en riktigt jäkla bra inpackning;)
Åkte i fredags efter en timmes letande efter min mobil som spårlöst försvann i packningens stress, med gråten i halsen sprang jag runt i hela lägenheten och rotade i alla lådor och väskor jag någonsin haft, blev så himla orolig att jag glömt den på tåget när jag klev av hemma men jag hittade den till slut i tvättkorgen! Den hade ramlat ur mina jobbyxor och blandats med resten av alla kläder som låg där i. Det dummaste var också att jag hade den på ljudlös så även om jag ringde sjuhundra gånger till den så hörde jag den inte iaf.
Iaf så åkte jag och tankade, satte i en bra skiva, farthållaren på 140km och drog iväg långt bort från Örbyhus.
Dagarna har rullat iväg väldigt fort men det känns ändå som om jag varit borta i en vecka typ:)
Massa ägg, godis och mat har det blivit med, alldeles för mycket för min del men eftersom jag inte äter så mycket annars så har det nog jämnat ut sig nu:P
Har suttit i en solstol på alltanen i två timmar idag innan jag åkte, rena rama sommar vädret!
Mina fräknar började till och med glimta fram:)

Mycket här uppe påminner mig om dig. Alla vägar och alla stränder. Alla ställen vi haft.
Det är jobbigt att jag känner och kan dig så bra. Att jag vet hur du funkar innan- och utantill.
Hur jag kan din kropp genom att bara stänga mina ögon för en stund.
Varenda böj på din kropp, varenda märke, ärr och sår. Konturen av dina armar och lår.
Formen på ditt ansikte och rumpa, hur du luktar och hur ditt hår känns genom mina fingrar.
Allt vore så mycket lättare om jag inte kände dig så bra.
Då skulle inte saknaden vara så stor.

   
Snobben och jag ute på alltanen, han blev uppsnyggad till påskaftonen:)

         
Ville aldrig gå härifrån, nu längtar jag ännu mer till sommaren när man kan ligga här å slappa hela dagar!