Baracarolin

Kände mig på lite bättre humör när jag slutade. David, Maria och Johan började kl fyra och det var kul att få träffa dom. Vi ses ju nästan ingenting när de stänger för jag går ju hem innan de kommer till jobbet.
Det blåste ganska rejält ute men det var ändå jätte mycket sol. Det är sjukt hur solen kan påverka oss så mycket. Det är inte konstigt att de flesta är sura och på dåligt humör över vintern och hösten...
Mötte någon jag kände igen på väg till tåget men inte någon som jag känner. Jag tror han kände igen mig med för hans ögon liksom vaknade till när vi gick om varandra men jag sa inget.
Tåget var försenat så jag fick stå och vänta ett tag men det gjorde inget för de stunder när det slutade blåsa så värmde solen så skönt. Stod och tittade på alla som skulle åka innan mig, det var jätte mycket folk som skulle åka med tågen som går uppåt mot Åre och Boden. Alla hade stora väskor, systemet påsar, kassar med presenter och inslagna blommor i. Så skönt det vore att få vara ledig över påsken som alla andra normala människor. Att få packa och åka iväg till sina nära och kära..Fick värsta myskänslorna och ville nästan kliva på deras tåg:)
Men imorrn åker jag med. Har bestämt mig nu. Ska bli skönt att få miljöbyte, träffa mormor å morfar också och ta en promenad vid havet.
Det gjorde lite ont när jag tänkte på att om jag sitter kvar elva minuter till så är jag hos dig.
Vet inte ens om jag någonsin kommer göra det igen. Konstig känsla.
Men jag klev av hemma och jag höll typ inte på att komma hem för det blåste så himla mycket!
När jag skulle öppna dörren hemma så gick det inte och jag blev skit sur, trodde att någon stod och höll i på andra sidan men det var för att det blåste så mycket som dörren typ inte gick upp:)
Så håll i er, man vet aldrig var vinden kan föra en!