Baracarolin

Ingen har sagt att livet ska vara rättvist. Ingen säger det till dig när du föds och ingen säger det till dig under dina fem första år. Senare kanske någon nämner det någon gång men oftast är det något du får komma underfund med själv som med allt annat..
Jag vill bara passa på här nu vid nyårs skiftet att ge er en liten tankeställare..Jag har tänkt på det länge men vid jul och allt när man umgås med släkten och sina närmaste vänner så blev det en ännu starkare känsla. Var rädd om dom du har, gläds åt din familj istället för att tycka de är jobbiga, känn dig lyckligt lottad att just du har dom. Visst kan syskon vara jobbiga varelser (jag vet) och föräldrar med men tänk om det skulle hända dom någonting medans du inte är hemma och du aldrig hinner säga de där orden att de betyder så mycket för dig, olyckor är inte så sällsynta som vi tror och sjukdomar "drabbar inte alls bara andra" innan du vet ordet av kan det vara försent.
Runt omkring mig har det alltid hänt saker, sjukdomar, olyckor, många familjer som jag växt upp med har drabbats av något. I min familj har vi haft  många motgångar och jobbiga tider men det har bara gjort oss starkare. Visst skriker vi åt varandra emellan åt, dock inte lika mycket nu som när jag bodde hemma men man blir osams ibland men vi slutar aldrig säga till varandra att vi är glada för att vi har varann och den känslan känner man av när vi umgås tillsammans. Det värsta som skulle kunna hända är att om någon i min familj skulle gå bort är att man bråkat innan, jag tror att man aldrig skulle kunna tänka på något annat än dom orden man skrek åt varandra stunden innan. Att den personen kanske skulle känna att den inte var värd ett dugg precis innan det händer något. Att tänka det som en sista tanke.
Jag tycker att man aldrig kan säga Jag älskar dig för många gånger. För man älskar väl varje dag?
Även om man blir osams så tycker man om varandra iaf, det kan sitta långt inne ibland men man gör det ändå.
Alla har vi våra fel och brister, det finns ingen i denna värld som är helt perfekt. Men att kunna erkänna att man har fel och att man inte är felfri är värt guld. Jag kan det, jag vet att jag kan vara ett pain in the ass ibland och jag kan aldrig erkänna att jag har fel heller. Eller jo, när jag blir överbevisad men då ger jag med mig men mest för syns skull:) Jag är en envis åsna och jag har ärvt en hel del taskiga gener och jag är medveten om det. Men jag vet att även om jag beter mig som en skit så slutar inte min mamma att älska mig och jag älskar henne för det. Jag vet att mina föräldrar gjort det dom alltid tyckt varit bäst för min skull även om jag inte tyckt likadant just då. Men jag inser det nu och jag kan inte vara tacksammare mot dom.
Ta hand om dig och de dina, tiden går fort och livet är inte så lång som man tror. Det är faktiskt inte så svårt att visa sin uppskattning och jag vet att det värmer något enormt när någon visar det. Ibland kan livet göra en u-sväng även om du inte är med på det eller inte och då är det inte så kul att stå där kvar med massa känslor och saker man alltid velat och borde ha sagt inom sig.

Till min familj och mina vänner som alltid står mig i ryggen och alltid finns där för mig, jag älskar er och ni är de bästa jag har jag hoppas att ni vet det och till min mamma och min pappa, jag kan inte vara stoltare över att ha er som mina föräldrar.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst

Det är den där nedrans magen som är dum igen..Visst kan det vara för all skräp mat jag åt förra helgen men det känns annorlunda, som när jag fick åka in till sjukhuset typ...Vill inte att det ska bli så igen!
Har världsångest bara för det nu. Halsen är tjock och nacken känns bruten och huvudet känns som om det blivit rullat runt på en av kullerstens gatorna här i närheten..Har 6 otroligt trevliga arbetsdagar på raken framför mig oxå, sen är det julafton å sen är det bara upp och jobba igen..Bara tanken på vad som ligger framför fötterna får mig att sjunka genom kontors stolen.
Idag var det in en virrig tant på morgonen när i öppnade, sist hon var här stod hon och tjatade på mig om att hon ville ha hallongrottor, tror hon att vi är ett bageri eller? Sen sa hon att hon blivit sjuk, smittad av en muslim. Muslimska sjukan sa hon men att det är bättre nu för hon fått medicin..Vad ska man säga? Hålla med eller vad? Idag sa hon att hon var så trött för att i hennes klass gick det en tjej från indien som överlevt århundraden och att hon förmodligen kommer leva tills vi återföds eller tills evighetens evighet, kommer knappt ihåg hur det var, meningarna gick inte ihop och inte det hon berättade heller.
Tanten är kanske 60år, och när hon pratar på så stämmer ingenting överhuvudtaget hon bara irrar omkring..
Om jag blir så när jag blir gammal så dör jag hellre. Jag vill bli som farmor, springa tjej milen varje år, träna styrketräning 3 gånger i veckan, ut å springa varje morgon, gympa 2ggr i veckan. Hon har bättre kondition och är mer vig än mig..Skandal..Men hon är cool min farmor inte kan man tro att hon är 72 år inte!:)
Aaah nu gör sig huvudet påmint igen, ska gå å trycka några alvedon och hoppas på att det känns bättre..

På Linas dator där jag sitter just nu funcar inte tangenten brevid j och l, alltså mittemellan dom..Det låter som värsta gåtan men eftersom jag inte can scriva den så blire ju så..:S
Iaf så finns det factisct under alla mina blogg inlägg en länc som heter commentar fast med det tangenten som lina inte har. Man can scriva vad man vill, anything:) Vet jue att ni läser, så svårt är det ju inte att scriva en liten rad och göra en liten flicca glad?:) Hihi nu blev det rim oxå;)
PUSS